cupcakes take the cake

Mini fudge brownie cupcakes 
with decadent coffee frosting 
















If you are looking for the beyond ultimate chocolate comfort food, this cupcake is the absolute thing for you. A little treat, smaller than a golf boll, that fits perfectly in your mouth just in one bite, that's what I'm talking about. And even better, that with a cup of freshly brewed coffee or, what the heck, a glass of ice cold milk is pretty much unbeatable.  My grandmother Judy was hosting a baby shower a couple of weeks ago, and she gave me full responsibility for the cupcake section of the buffet table. Two little mini cupcakes were to be made, so I decided to go with a carrot cupcake and a brownie cupcake. The carrot cupcakes turned out excellent considering we were using grandma's all time favorite recipe containing the secret ingredient crushed pineapple (now not so secret anymore though). This made them moist and down right delicious, but still I think there was something about the brownie cupcakes that wowed many more people than the carrot cupcakes could ever achieve to do.


Now for these yummy brownies, the trick is not to add too much flour to the batter, in order to get them real fudgy and chewy. At least that's how I and Katherine Hepburn like our brownies. Another thing is to not whip the eggs with the sugar, since that'll add air to the batter creating a fluffier brownie. Instead, sifting all the dry ingredients together, and then at last adding the wet ingredients while carefully stirring to combine is the best way to do it.


Ingredients for fudge brownie cupcakes
100 g butter
3 dl sugar  ( about 1,3 cups)
1,5 dl flour ( 0,6 cups)
5-6 tbsp cocopowder
1 tsp salt
1 tsp vanilla extract or vanilla powder
2 eggs, room temp.


Turn on the oven (350˚ F / 175˚ C). Start off by melting the butter, then let it cool. Sift together all the dry ingredients into a bowl. Add the melted butter and eggs to the dry ingredients and stir carefully with a wooden spoon to combine. The batter should be pretty thick (gooey like) and dark. Distribute the batter into mini size cups and place on a baking sheet. Bake in the oven for about 10 min, although it depends on how fudgy you want them to be. When the cupcakes are done baking they can cool off on a cookie rack. I place them in the fridge to speed up the "cooling down period".


Ingredients for coffee frosting
100 g butter room temp.
confectioners sugar
2-3 tpsp espresso/very strong coffee
1/2 tsp salt
vanilla extract/vanilla powder
whipping cream (for extra creamy frosting!)


Beat the butter with a little bit of the sugar. Add the coffee, salt, vanilla extract and whipping cream. Beat until combined and smooth. Last add the rest of the sugar (in this case, as much as needed to form a smooth think frosting). 


Enjoy! (don't forget to eat this little treat with a cup of coffee, or cold milk. It'll enhance the chocolatey sensation of the brownie. yum.)

On the road

The culinary frosting on 
the cake of my adventures 


Da maste jag borja med att valkomna mig sjalv tillbaka till bloggandet, eftersom det var en himla tid sedan jag senast uppdaterade. Jag har varit pa vift i 4 manader och endast bloggat tva ynka sma ganger, fy vad jag skams. Eller na, ska jag vara helt arlig sa har det varit riktigt skont att bara inte bry sig om en enda sak ett tag. Man maste fa tillata sig sjalv att gora det da och da i livet. Jag tror det gor en gott, bade i sjalen och i kroppen. I borjan av resandet hade jag avsikten att lata min blogg bli som en res(mat)dagbok dar familj och vanner kunde folja med i mina kulinariska upplevelser runtom i Sydamerika. Tyvarr blev det bara inlaggen om Argentina, och inte mycket mer an det. Dar ser man att det blir minsann aldrig som man tankt sig. Hursomhelst sa har det varit one hell of an adventure som jag varit ute pa, och nu vill jag entusiastiskt och mer an garna dela med mig av alla mina oforglomliga kulinariska upplevelser. 

Argentina
Det hela borjade med en stek fran Pampas. En stek som med stora ord kom att revolutionera min syn pa kott, for all framtid. Det gar inte riktigt att beskriva det fantastiska med en akta argentinsk stek. Om det har med sjalva kottet att gora aller sattet de argentinska kockarna tillagar det pa, det vet jag inte. Allt jag vet ar att om man kommer som vegetarian till Argentina sa kan man sent glomma att lamna landet som sadan. Det gar liksom inte att hejda sig. Man maste bara ha kott!

Inte nog med att Argentina erbjuder gudomligt kott, de har aven en rad andra fantastiska sma ratter som vacker ens smaklokar till liv och vander upp och ner pa ens kulinariska tillvaro. Ta bara en titt pa den har fantastiska kottempanadan, som ar en typisk "to go-ratt" i Argentina. Arvet fran Spanien framtader tydligt nar det kommer till Argentinas enorma utbud av dessa smakfyllda sma paket. Antingen kan en empanada var det vidrigaste som finns, eller sa kan det ocksa vara det mest fantastiska du nagonsin satt tanderna i. Den har frasiga kottempanadan med saftigt marinerat biffkott inuti var den basta jag at i hela Argentina. Jag skojar inte, titta bara pa den. Det har ar utomordentlig perfektion i mina ogon.

Harnast har vi efterratten Flan, som jag fortfarande har lite svart for. Det ar liksom inte riktigt min grej att ata sotsliskig "bread pudding"-aktig kaka med ca en deciliter dulce de leche till, men ar det Argentinskt sa ar det, och da ska det provas! Aven denna ratt ar ett arv fran vara spanska conquistadorer. Den har flan(en) pa bilden nedan var nog den basta utav de tva jag hade i hela Argentina, om jag nu ska valja. Den hade bra konsistens (var inte for brodig och for vattnig) och bidrog med precis lagom sotma i kombination med dulce de lechen. Och ja, om ni undrar sa dallrar den ganska mycket nar man ror den, men manga gillar det antar jag. Flan ar inte bara en popular efterratt i Argentina, utan aven typisk i storre delen av Sydamerika.

Sist men inte minst har vi den dar "mest populara drickan", som mer eller mindre existerar i varje lands kultur och urtida tradition. I Sverige dricker vi arligen liter av mjolk, men i Argentina har vi Yerba mate, en ortdryck som dricks varm och pa ett mycket speciellt satt. Jag sjalv tyckte valdigt mycket om hela konceptet kring yerba mate-drickandet. Samla ett gang i parken eller hemma i vardagsrummet, sla er ned bekvamt med en kopp yerba mate, och dar har ni det. Matedrickandet i sin allra basta, renaste form. Meningen ar alltsa att man fyller koppen halvvags  med Yerbaorten, och haller sedan varmt vatten over det tills koppen ar helt fylld. Ett sugror av metall anvands for att dricka maten, som jag demonsterar sa attraktivt har pa bilden nedan.

Brasilien
Om maten i Brasilien finns det inte sa mycket att saga om. Kanske kanner jag en viss avsmak gentemot den Brasilianska gastronomin eftersom jag fick en matforgiftning till foljd utav att jag tryckt i mig en jakla Calabresakorv pa ett hostel i Paraty. Fy sager jag bara. Men ja, i det stora hela var det inte mycket som imponerade pa mig i matvag i detta land. Brasilien ar liksom Argentina aven en stor kottkultur. Dock kan ju inget, enligt mig, mata sig med det fantastiska kott jag fick smaka i Argentina. Inte ens den japanska Kobebiffen kan sla det gudomliga pampaskottet. 


Nagot jag dock tyckte var ganska exotiskt (men kanske lite overkskattat) var drickan Coco Verde, som mer eller mindre serverades vid varje gatuhorn, varenda strand och ja, "en cualquier lugar" (vilket stalle somhelst) i Brasilien. Coco Verde ar alltsa en farsk kokosnot som oppnats upp med ett litet hal pa toppen, dar ett sugror sticks ned. Man dricker den vattniga drycken och ska tydligen njuta av det har. Jag tyckte det smakade ackligt, Lovisa likasa (tror jag). Kokoskottet inuti kan man ata efter man har druckit upp kokosmjolken, dock kanns det lite smatt slajmigt och framfor allt smaklost. Na, Coco Verde var ingen stor hit for mig, men tydligen en stor framgang bland Brasiliens turister som tycker det ser lite exotiskt ut att sitta och sippa kokosmjolk ur en gron not pa stranden.

En annan stor del i Brasiliens matkultur ar Acaí, en slags smoothie gjord pa det blabarsliknande acaibaret, packad med antioxidanter och vitaminer. Baret vaxer pa acaipalmtradet Euterpe oleracea. Frukten sags ha manga halsosamma fordelar, sasom att forhindra hjartsjukdomar och olika former av cancer. Nar jag och Lovisa var i Rio testade vi detta endast en enda gang. Det var valdigt gott men ganska sott och extremt mattande. For ca 2-3 reais far man en stor kopp med acai. Det far bli dagens "stora maltid" om man valjer att trycka i sig en sadan har.


Att ata ur ett bananlov ute i djungeln ar nagot unikt. Man kanner sig lite nostalgiskt som Mowgli i Djungelboken, eller mera moget forklarat, som Tom Hanks i Castaway. Det gar inte riktigt att beskriva kanslan av att sitta och ata Brasiliansk tonfisk pa burk med lite black eyed peas ur ett bananlov, med havet framfor sig och djungeln bakom sig. En upplevelse jag sent kommer glomma, som jag med stor gladje vill dela med mig av har. Man "tager vad man haver", det var det jag, Lovisa och Annika gjorde nar vi campade pa stranden i Ubatuba. Vi fick helt enkelt anvanda det som fanns tillhanda runtomkring oss. Klimatsmart ocksa!

Innan jag avslutar mitt matprat om Brasilien maste jag bara visa en bild pa en ananas som vaxer vilt i djungeln. Det var en ganska sa haftig upplevelse att passera banantrad lite har och dar och ratt som det ar stota pa en hel dros med ananasfrukter som vaxte sa har;

Peru
Peru var ett land med varierad natur och fantastiskt landskap. Maten ar ganska traditionsenlig, d.v.s. mycket av det som ats idag ats aven av inkafolket flera hundra ar sedan. I Peru stod kycklingen i centrum. Den ats garna friterat, men aven grillad och i grytor och soppor. Nagon specifik kycklingratt som jag tyckte var extra god har jag inte, daremot at jag en vanlig trakig kycklingsoppa i Cuzco som smakade sa frascht och ljuvligt, att jag nastan maste saga att den slar mammas hemmalagade version.

Befinner man sig langs kusten i Peru, t.ex. i Lima, sa ar det mycket fisk och skaldjur som galler. Olika slags kompotter med alltifran krabba, rakor, blackfisk och pilgrimsmusslor gar att hitta pa manga restaurangers menyer. Den mest kanda ratten ar ceviche som ursprungligen kommer fran Peru. Caviche ar alltsa en enkel blandning av olika skaldjur, som latits marinera i lime, salt och peppar och lite koriander. Jag at en helt fantastisk ceviche pa en restaurang nere vid piren i Lima. Jag fick betala big bucks for den, men sa vart det var!


En delikatess i Peru, som jag och Lovisa at pa julafton, var marsvin. Kottet imponerade kanske inte sa mycket pa mig. Daremot gillar jag hur de serverade denna (husdjurs)ratt. Lite retroaktigt, som vi brukade ha en stor grillad gris pa julbordet en gang i tiden. Marsvin smakar lite som en blandning mellan kofta, lader och overkokt griskott. Skinnet ska vara en delikatess, speciellt det nere vid fotterna. 

Guatemala
Ah, Guatemala. Jag har nastan bara goda saker att saga om Guatemala. Antligen ett land som lever i overflod av riktigt fin avokado! Nar jag anlande i Guatemala City den 6:e januari 2011 visste jag direkt att jag skulle falla pladask for maten har. Majs, bonor, avokado, kyckling, kott och lite kryddor ovanpa det. Det ar Guatemalas mat, som i kombinationer med varandra blir till himmelska sma ratter. Enkla, precis som jag vill ha det.

Forst och framst har vi majstortilla (tortilla de maiz) som utgor basfodan i Guatemala, tillsammans med bonor (frijoles). Det har enkla tunnbrodet ats inte bara i Guatemala utan aven i hela Centralamerika och delar av Sydamerika. Tortillan ar gjord pa torkade majskorn som enkelt forklarat kokat i en blandning av vatten och lime. Slutligen mals den kokta majsen ned till en sa kallad maza (massa) som man gor tortillasen av.


Tortillas de maiz kan atas pa manga olika satt, for sig sjalv eller saklart tillsammans med nagot, som en taco. Nagot jag upptackte pa matmarknaden i Antigua en av de forsta dagarna som jag var dar var en quesadillaliknande ratt gjord med majstortillas och ost. man tar en bit maza, gor det till en boll, trycker ner en rejal bit queso fresco och formar sedan tortillan till en platt quesadilla. Om jag inte misstar mig ar det har en ratt som kommer fran grannlandet El Salvador, dar den kallas pupusa. Sa har sag den ut nar den var klar, och gud sa god den var! Den serverades med farsk guacamole och tomatig salsasas.

Nagot annat jag fastnade for var fyllda chilis, Chiles Rellenos, som man oftast at tillsammans med en majstortilla och guacamole. Har ar en bild fran matmarknaden i Antigua.

Mmm, friterat! Det fanns overallt. Inte for att jag ar en stor fan av detta, men jag maste anda saga att friterad banan sa har som pa bilden var ganska gott anda. I lagom mangder.

Den basta juicen jag nagonsin druckit kommer fran Gutemala. Ah, den bara slank ner latt som en platt. Nectar de Durazno ar alltsa en juice gjord pa persikor. Med en lite tjockare konsistens och precis lagom sotma far den en att kanna sig helt mysig inombords. Den vacker till liv kanslorna av hur det var att dricka valling som liten, och inte vet jag egentligen varfor. Sa kan jag helt enkelt som bast beskriva det! Har sitter vi pa en takvaning i Antigua, med utsikt over staden och vulkanerna Agua och El Fuego i bakgrunden.


Mexiko
Tacos, tacos, tacos. Det ar val det som Mexiko stoltserar med om man ska namna nagot unikt med landets matkultur. Visst har de aven andra storfavoriter som tostadan, quesadillan, flautan, chilaquilen och enchiladan, men tacon ligger mig varmast om hjartat om jag ska vara helt arlig. Oftast blev det middag i ett litet "hole in the wall"-stalle. Billigast och godast! Pa bilden nedan har vi tacos con res, alltsa tacos med biffkott.

Mexiko ar ocksa som alla kanske redan fattar "guacamole heaven". Har fick man den basta, mest sensationella, smakrika, utomordentliga, avokadoexploderande guacamolen man kan tanka sig. Jag tror jag at guacamole varje dag, med lite krispiga tortillas de maiz och en corona ol. Inget slar den har klassiska ljuvliga kombinationen. 

On the road

I saw a cupcake in 

Buenos Aires one day... 

Strosade runt i Palermo Soho med Lovisa, Johanna, Yair, Maria och Helena en av vara sista dagar i Buenos Aires. Sjalvklart maste jag stanna upp och massfotografera en liten butik specialiserad endast pa att gora cupcakes. Dar fanns alltifran typiska oreo-, brownie-, cheesecake cupcakes till lite mer exotiskt argentinska som coconut-, pineapple-, och dulce de leche cupcakes. Min absoluta favoritbild var den har. Det stor mig mig an idag att jag inte kopte med mig en hem till Milhouse hostelet den kvallen. Hade ju suttit sa fint tillsammans med ett glas "leche entera", avnjutandes pa bakgarden av vart balla Hostel. For tillfallet har jag, Lo och Johanna tagit oss till Rosario norr om BA dar vi spenderat en underbar dag i 30 graders varme, sol och spontant promenerande langs rio paranás helgmarknad. Dagen avslutades med tapaskvall, dvs "lite av varje"-plockmat som guacamole, queso sardo, salami, oliver, kex och ett malbecvin. Lite mer mm i livet skadar ju inte.

Cheers, chau y viva la vida mis amigas.

On the road

Asado Argentino

Den gudomliga argentinska kottbiten

Nu ar jag tillbaka igen efter annu ett litet uppehall i bloggandet. De senaste manaderna har (ursakta mig) varit ganska hektiska med jobb och framst planering infor min storsta resa nagonsin, Sydamerika. Delen av varlden jag sa lange velat komma till. Nagot som forst bara var en avlagsen drom i skolans lektionssalar har nu antligen, med stora ord, blivit min verklighet. Efter nu tva veckor i Argentina ar jag redan galet foralskad i landskapet, kulturen, manniskorna och framfor allt... maten. Ta bara en noga titt pa den har bjassesteken som jag och Lovisa tryckte i oss vars en av igar kvall pa en liten mysig Parilla i Mendoza. Det var, sanna mina ord, den saftigaste och mest smakfyllda steken jag nagosin atit, hittills. Hur gor de det, Argentinarna, det ar fragan! De bryr sig om sitt kott, vardar det och ser det som ett av guds manga ljuvliga verk. Fantastiskt att jag kommit hit till Argentina och faktiskt upptackt att en stek kan smaka sa mycket mer an bara "gott" eller "helt okej". Den kan verkligen smaka gudomligt.

Valet pa menyn nar jag och Lovisa gar ut och ater pa restaurang har i Argentina (vilket vi inte gor sa ofta eftersom vi har en tight resebudget) ar alltid en sjalvklarhet. Det blir troligtvis en stor "bife de lomo" eller "bife de chorizo" tillsammans med en harlig gron sallad och ett glas rott, helst en Malbec 2004/2005. Vad vi lart oss i vinvag har i Mendoza, Argentinas kanda vindistrikt, skulle jag kunna prata i mangder om, men i skrivande stund har jag tyvarr inte tid eller ork for det. De senaste dagarana har en forkylning harjat bade i Lovisas och senare i min kropp. Jobbigt, men man far helt enkelt se det som en del av den fantastiska upplevelsen att vara "on the road in Argentina". Antligen sager jag bara, antligen ar jag har och jag lever det liv jag sa lange dromt om.

Chau!

En spansk historia...

Paella Valenciana
Spansk valencisk paella med 
chorizo och skaldjur

Paella Valenciana, en spansk rätt som har allt man kan önska sig. Detta är utan tvekan en av mina absoluta favoriträtter, i hela världen. Kanske beror det på att jag äter paella väldigt sällan, jag vet inte, men en sak är säker. En utsökt paella har magisk verkan på mig. 

En riktigt traditionell paella har härligt ingjutna smaker av Moriska influenser och historia. Bara riset i sig, med en inkokt doft av saffran och spansk pimentón, kan vara något av det ljuvligaste jag smakat. Det blir sådär ljuvligt knaprigt, segt och nötigt på botten om paellan tillagas precis rätt. Skaldjuren bidrar med sältan och aromen från havet, och tillsammans med den spanska chorizon blir kött-och skaldjurskombon förvånansvärt självklar i denna rätt. Man kan tycka att en paella innehåller för många ingredienser, men det är tvärtom. Allting fungerar ihop som en enda musikalisk symfoni, komponerad av självaste Mozart. Smakerna smälter samman på alla plan och vad blir resultatet? en helt underbar paella med historiska och traditionella spanska smaker. 

Ingredienser

6 dl kycklingbuljong

en nypa saffran

1 liten lök

1/4 tsk rökt spanskt paprikapulver (pimentón)

2-3 kycklingfiléer

1 dl spansk olivolja

1/2 spansk chorizokorv, skuren i skivor

1/2 paket jamón serrano (spansk skinka), skuren i strimlor

1/2 röd paprika

1 mellanstor gul lök, hackad

4 scharlottenlökar

4 msk vitlök, finhackad

1/2 kg små räkor

4-5 havskräftor

3 dl avorioris (arborioris eller bombaris)

musslor

bäckfiskringar

4-5 

1 näve hackad persilja

1 dl vitt vin

1 dl frusna ärtor

För garnering: citronbitar och hackad persilja

Gör så här:

Koka upp kycklingbuljongen med saffran, paprikapulver och den hela lilla löken. Täck grytan och låt koka på medelvärme i 15 minuter. Ta sedan bort grytan från spisen. Var noga med att ungefär 5 dl kycklingbuljong återstår, efter att ca en dl kokat bort.

Skär kycklingfiléerna i lagom stora bitar (ta bort benen). Torka kycklingbitarna och smaksätt med salt. Värm olja i en stekpanna och bryn kycklingbitarna på hög värme tills de fått gyllenbrun stekyta. Ställ åt sidan. Stek sedan serrano skinkan och chorizon på samma stekpanna, ca 5 minuter. Tillsätt den hackade paprikan, gula löken, scharlottenlöken och vitlöken. Sautera tills löken är mjuk och karamelliserad. Tillsätt riset och blanda väl så att olivoljan täcker det mesta. Tillsätt helst lite extra olja vid det här stadiet, det kommer ge en rikare och mer smakfull paella. Efter att riset fått steka några minuter är det bara att tillsätta kycklingen och lite av kycklingbuljongen och det vita vinet. Salta och peppra efter smak. Låt pannan med riset kokai ca tio minuter, och rör inte för mycket. Helst ska den här risskorpan i botten av pannan bildas (det är det som utmärker en god paella). Medan paellan kokar kan man förbereda pilgrimsmusslorna genom att steka de försiktigt på varje sida på järnet. Var noga med att inte steka de för länge. Gör samma sak med bäckfiskringarna, men som sagt, var försiktig med att inte steka de för länge. Skala räkorna. När riset har kokat klart kan man röra ner de frusna ärtorna och den hackade persiljan. Tillsätta pilgrimsmusslorna, räkorna och bläckfiskringarna och tryck ner de i riset. Värm i några minuter. Dekorera tillslut paellan med havskräftorna och de kokta musslorna. Fördela några rejäla citronbitar på paellan och toppa med lite färsk persilja. 

Att dricka lite hemmagjord sangria till denna paella gör nog att det blir den ultimata spanska uplevelsen. Att göra sin egen sangria hemma är ingen dum idé då man kan reglera sötman och mängden alkohol själv. Jag föredrar hemmagjord, som med allt annat! Annars finns det så man kan köpa Don Simons sangria på systembolaget för en hyfsat billig slant!

Málaga, Spanien 2010

Buen provecho!

Smaklig måltid!

En underbar chokladruta

Tribute-to-Katharine-Hepburn Brownies

Från boken; Baking: From my house to yours by Dorie Greenspan

Katharine Hepburn var en fantastisk skådespelerska som i senare tid blivit utsedd av American Film Institute till USAs bästa kvinnliga skådespelerska någondsin i landets historia. Förutom sina otroliga skådespelartalanger hade hon stenkoll på hur man fick till den perfekta brownisen, och då menar jag verkligen den mest oemotståndliga brownisen man kan tänka sig. Åtminstone för den som gillar chewy, gooey, chocolaty brownies som jag! Katharine Hepburn var en förebild för många kvinnor och levde också som hon lärde. Dessa tre ståndpunkter höll hon hårt på;

1. Never quit

2. Be yourself 

3. Don´t put too much flour in your brownies!

Jag tycker det finns en hel del vett i det hon säger. Dessutom när det gäller hennes sista råd, alltså hemligheten till att få till den där kladdiga kakan utan att den är underbakad, är alltså hur simpel som helst; använd mindre mjöl vare sig det är brownies eller kladdkaka du bakar! Det säger ju sig självt att ju mer mjöl man har i en kaka desto brödigare och torrare blir den i konsistensen. Här kommer receptet på Katharine Hepburns brownies, som smakar gudomligt gott. Godast är de efter ett dygn i kylen. Smakerna har grundat sig och kakan blivit snäppet segare och fudgyare. Jag säger bara testa dessa, du kommer inte ångra det.

Katharine Hepburn´s Brownies

60 g fin mörk choklad

110 g smör

2 1/2 dl socker

2 ägg

1/2 tsk vaniljsocker

30 g mjöl (lite mer än 1/2 dl)

1/2 tsk salt

Valfritt tillägg: 2 1/2 dl hackade valnötter eller pecannötter

Gör så här:

Sätt ugnen på 165 grader. Smält smöret och rör sedan ner den hackade mörka chokladen tills det blir en jämn smet. Låt svalna. Rör ner vaniljsockret och äggen, försiktigt. Tillsätt sedan mjölet och saltet (och nötterna) och rör till en jämn och fin smet. Smörj och mjöla en bra bownieform, bred ut smeten och ställ in i ugnen ca 20-25 minuter. Det kan verkligen variera från ugn till ugn så håll kolla på kakan var 5:e minut, det är mitt tips.  

Servera helst efter att brownisarna stått ett dygn i kylen.
Med mjölk eller vaniljglass till blir det riktigt jätte gott!

Kronlika kronärtskockor

Ugnsbakad kolja med 
kronärtskockor och vitvinssås
En god och fräsch fiskrätt

Här kommer middagstipset för ikväll. Det råder säsong för kronärtskockor nu och jag vill bara vältra mig i dessa underbara grönsaker. Med sin milda, lena och krämiga smak går denna ljuvliga grönsakskrona hand i hand med koljafilé och vitvinssås. Det är en enastående dynamik mellan de tre. Här kommer receptet.


Ingredienser (3 pers.)
2-3 kronärtskockor 

gryta med vatten

600 g koljafiléer
2 msk smör
olivolja 
salt och peppar


vitvinssås
2 msk smör
2 vitlöksklyftor
2 scharlottenlökar
2 msk mjöl
1 1/2 dl vitt vin
2-3 dl kyckling- eller grönsaksbuljong
2 lagerblad
en nypa socker
salt och peppar


Gör så här:
Skölj av kronärtskockorna, skär av stammen och lägg de i en gryta med vatten. Koka i ca 30-40 min tills de känns lagom mjuka och färdiga (koktiden beror självklart på storleken). 
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg koljafiléerna i en ugnssäker form. Ringla över lite olivolja, salta och peppra och fördela sedan smörklickar (ca 2 msk) jämt på fiskfiléerna. Sätt in fisken när ugnen är varm och ta ut den när den känns färdig. Fisken som jag lagade tog ungefär 15 minuter, men det kan variera. Var försiktig så den inte står inne för länge bara för då blir det ingen njutning av att äta fisk. Under tiden som fisken står i ugnen kan man göra såsen. Smält smör i en kastrull, tillsätt vitlöken och fräs i några minuter på medelvärme. Tillsätt sedan scharlottenlöken och stek tills det blivit lätt karamelliserat. Blanda ner 2 msk mjöl, låt koka upp någon minut. Tillsätt till sist vinet, buljongen och de två lagerbladen. Koka upp under omrörning. Tillsätt en nypa socker för att få fram smakerna och tillsätt till sist lite salt och peppar. Detta gör man helt efter smak. Såsen blir ganska ljus och tunn, vilket passar utmärkt till både fisken och kronärtskockorna.