En liten sydamerikanare

Arepas venezolanas
Venezuelanska majsbröd

Majs är som många kanske redan vet basfödan i många Sydamerikanska länder. Dessa fantastiska små brödplättar gjorda på majsmjöl är vanligt förekommande i olika delar av Sydamerika, främst Colombia, Venezuela och Costa Rica. Denna morgon slängde jag snabbt ihop ett par arepas och det var nog det ljuvligaste jag ätit i frukostväg på länge. Simpelt, gott och lagom värmande en sådan här ruggig dag.

Så här gör man:

2 1/2 cups majsmjöl (P.A.N)
1 teaspoon salt
2 3/4 cups varmt vatten
1 msk smör

Blanda först samman mjölet med saltet. Tillsätt sedan vattnet lite i taget och rör om med fingrarna tills en fast deg formas. Låt degen vila i 5-10 minuter. Ta sedan och dela degen i lagom stora bollar. Rulla varje boll och platta sedan till de till lagom stora plättliknande bröd. Värm en stekpanna på spisen (medelvärme) och släng ner en smörklick eller lite vegetabilisk olja. Lägg alla arepas på gärnet och stek de 5-10 minuter på varje sida eller tills de fått fin gyllenbrun färg och bakats klart i mitten. Vill man kan man slänga in dem 10 minuter i ugnen så att de blir färdigbakade.

Arepan är ett bröd med härliga texturer. Efter att de stekts på järnet får de en härligt krispig och frasig utsida, med smak av nypoppade, nötiga popcorn. Inkråmet är däremot mjukt, lent och fluffigt på ett sätt som sällan ses i bröd. Jag åt mina arepas varma med lite smält smör på och ett glas mjölk till, det räckte för att få lite smak av sydamerika en stund denna morgon. I Sydamerika äter man de närsomhelst på dagen, ofta fyllda med kyckling, avocado, kött, tonfisk, grönsaker eller bara ost och skinka. Så ni som läser detta, testa dem! Majsmjölet finns att köpa inne i internationella matvarubutiker som Ris och Curry i Lund, men jag kan också tänka mig att just P.A.N finns i vanliga svenska butiker.

Kanelbullar kan också kallas kanelsnäckor...
Svenska vetebrödsnurror 
med krämig kanelfyllning

Att känna den ljuvliga doften av nybakade kanelbullar sprida sig i huset är något av det mest tillfredsställande och mysigaste jag vet. Särskilt om det är en dag som den här; mörk, regnig och lite småruggig. Jag har accepterat med åren att jag är en kanelbullsfanatiker och kommer alltid att vara det. Jag hoppas att jag som mormor/farmor ska bli känd för mina stora, saftiga, krämiga kanelbullar och att mina barnbarn ska lära sig mitt recept och föra det vidare från sin generation till nästkommande. För vår svenska kanelbulles överlevnad helt enkelt. 

Vetedeg
150 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 dl socker
2 ekologiska ägg
1 tsk salt
1 tsk stött kardemumma
14-15 dl mjöl


Smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken och låt det bli fingervarmt. Smula sedan ner jästen och tillsätt ägg, socker, salt och kardemumma. Rör samman ingredienserna och börja sedan arbeta ned mjölet. Så fort degen börjar släppa från kanterna så ska den ställas någonstans ljummet/varmt för att jäsa i ca 30-40 minuter. Lägg en bakduk över. Sätt ugnen på 225 grader. Den klarjästa degen ska sedan stjälpas upp på mjölat bakbord och knådas tills den är smidig (tänk på att inte knåda för mycket bara). Dela degen i två delar. Kavla ut den första delen till en tunn, avlång platta och smeta på kanelfyllningen. Snåla inte, det är inte läge och göra det när man bakar kanelbullar. Rulla ihop den till en rulle och skär sedan lagom stora bitar som sedan läggs på bakplåtspapper. Baka bullarna i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Gör samma sak med den andra deghalvan.


Kanelfyllning (till en halv deg)
100 g smör
3-4 msk kanel
1 tsk vaniljsocker
1 dl riven mandelmassa
1/2 - 1 dl strösocker


Mosa och gojsa samman alla ingredienser tills den blir mjuk och krämig, så blir den lätt att bre på degen.